Förra veckan var vi på YH-forum och hade nöjet att få lyssna på Anna Tebelius Bodin som har en Mind-brain education från Harvard. Hon är en uppskattad föreläsare som talar om hjärnan, psykologin bakom hur vi lär, motiveras och upprätthåller psykisk hälsa. Anna har också givit ut ett antal böcker inom ämnet.

När Anna föreläser använder hon en service dator, dvs en surfplatta där hon skapar presentationen i realtid. Hon konstaterar att Power Point missbrukas idag!

Anna inleder med att fråga om vi kommer du ihåg hur det var att gå på toaletten utan underhållning, att sitta på möten och få ögonkontakt med alla? Hon säger att bristen på ögonkontakt är stor i dagens samhälle. Den mesta kommunikationen sker utan och det blir inte samma sak.

Människan har alltid levt i brist

Vi formades för att överleva på savannen. Det var ett farligt liv, ett liv under hot. Det var en miljö i brist. Där är vi inte idag. Vi lever i en värld av överflöd, och det får konsekvenser.

Socker, internet, Facebook och smartphones

Sedan början av 1900-talet har vi inte haft brist på socker, men hjärnan tror än idag att det är en bristvara. Detta är grunden till att det är lätt att äta för mycket av det söta. Det är så vi är programmerade.

För 50 år sedan kom Internet. Fram tills dess hade vi brist på information. Vår hjärna är gjord för att fylla i luckorna i den information som den får till sig. Idag är detta inte längre nödvändigt på samma sätt.

År 2004 kom Facebook – sedan dess har vi inte brist på kontakter.

2007 kom smartphones till världen. Sedan dess har vi inte längre brist på tillfällen att ta del av all information, alla kontakter. Allt finns tillgängligt dygnet runt.

Hela vår tillvaro förändrades i och med detta, men vår hjärna förändrades inte. Den har inte förändrats de senaste 40 000 åren. Att vi överhuvudtaget lever idag betyder att av 10 000 generationer innan oss så har ingen av vår förfäder dött innan 10 års ålder!

Inte heller hjärnans förmåga till att lära sig har förändrats. Så, hur ska vi lära för att landa kunskapen i långtidsminnet?

Hastighetsmätaren

Här ritar Anna en hastighetsmätare som går från 0 till 100.

0 är ”trial and error”. Ett hopplöst läge att lära sig saker på. Det är en situation helt utan guidning av lärande. Allt handlar om att prova sig fram.

100 å andra sidan betyder maximal guidning. Vi blir så guidade att vi inte behöver tänka själva. Anna kallar det GPS-lärande. Här får vi dock ett resultat som är perfekt, där vi inte behöver tänka över huvud taget, men det blir snygga resultat. Det blir nästan som om kunskaperna är automatiserade.

Problemet är att vi inte behöver tänka alls! Så vi kan inte längre tala om lärande.

Digitaliseringen jobbar på att ta oss så långt det går mot 100. Från ”trial and error” till gps-lärande. Man hör ofta (även inom skolan) att digitala verktyg är lätta och roliga att använda. Lätta – det vill säga, man behöver inte tänka alls!

Varken ”trial and error” eller GPS är optimalt. Inget av lägen gynna inlärning. Mitt i mellan är optimalt. Men det förutsätter att man tar hänsyn till hur hjärnan lär sig, säger Anna

Hur tar hjärnan in information?

Den bakre delen av hjärnan processar information automatiskt (ser, hör, läser), medans tänkandet sker i främre delen av hjärnan. Att tänka innebär att du jämför de yttre intrycken du får med kunskap du redan har lagrat i hjärnan.

Det är dock så oerhört mycket som vår hjärna inte tänker på. Att vara där/närvarande innebär inte att vi lär oss. Att vi hör räcker inte. Inte förrän vi tänker, dvs bearbetar informationen så lär vi oss. Bara det vi tänker på kommer vi ihåg.

Tänkandet sker inte automatiskt, det sker manuellt. Det är så mycket enklare att gå på autopilot – att slippa tänka. Hela hjärnan tänker såklart, men det aktiva, medvetna tänkandet som krävs för långtidslärandet sker i främre delen av hjärnan.

Hjärnan nås av enorma mängder information. En ytterst liten del får specialbehandling. Den kommer att tänkas på. Men, vi kan bara tänka ett tankeled i taget. Vi kan bara tänka på det som vi fokuserar på, eller som illustrerat ovan, det som ficklampan riktas mot. Detta är motsatsen till vad många tror om multitasking. Multitasking är inget vi klarar av, vi kan helt enkelt bara fokusera på en sak i taget.

Det vi uppmärksammar (dvs det som finns i ficklampans stråle) är det vi lär oss. Detta är vår begränsning. Vi uppmärksammar bara en bråkdel av allt vi skulle kunna uppmärksamma.

Ur lärarperspektivet

Att bara lyssna ger oss en upplevelse av att vi lärt oss massor, men om vi inte tvingats testa det så lär vi oss inte.

Ta till exempel en situation där du under en presentation känner att inte riktigt får all uppmärksamhet. Hur förändrar vi detta? Jo, vi tvingar nu den som ska lära sig att uttrycka sig. Att utrycka sig innebär att det föregås av en tanke, en bearbetning av informationen. Det vill säga vi ser till att informationen kan landa i långtidsminnet.

Detta då i motsats till när de studerande skriver ner dina ord från en power point, vilket är att kopiera det du säger. Det är inte att tänka – eller med andra ord att lära. Ge dem något att tänka på och be dem utrycka sig. Kräv en redovisning!

Övning för att minnas

Här ger Anna oss en övning. Vi ska återberätta allt hon talat om den senaste timmen för vår granne. På en minut. Motparten får inte ge feedback eller öppna munnen. Det vill säga du lär dig något utan att bli bedömd! Vilket är den bästa typen av inlärning enligt Anna.

Generellt så överskattar vi hur mycket som försiggår av tankeverksamhet, men det visar sig först när vi behöver utrycka det som vi just hört! Den här övningen kan vara det enda som ser till att vi faktiskt kommer ihåg något av dagens presentation överhuvud taget!, säger Anna.

Ensamstående förälder med bångstyrig tonåring

Inne i hjärnan finns amygdala som jobbar med att känna. Framloben och amygdala är lite som yin och yang. De har samma mål med sin existens – att överleva. Hjärnan bryr sig BARA om att överleva. Hur detta ska gå till skiljer sig helt enligt dessa system.

Framloben, det tänkande systemet arbetar med att hitta lösningar och strategier för att överleva. Anna kallar det här den ”vuxna” (delen av hjärnan) och målar upp en bild av människor som för 40 000 år sedan sitter runt en elden och reflekterar och diskuterar kring att de behöver flytta söderut för att klara vintern.

Plötsligt prasslar det i buskarna!

Alla mentala ficklampor riktas mot den potentiella faran. Nu handlar det om att överleva! Amygdalan hjälper oss genom att varna för fara! Amygdalan funkar som en “larmcentral” som säger varning, varning och den varnar hellre en gång för mycket än en gång för litet. Den är reaktionsstyrd och handlar om att känna och reagera. Det här är ”tonåringen”.

Sätter man samman delarna så har man en ensamstående förälder med en bångstyrig tonåring. Tonåringen kommer alltid vinna. Tonåring är fattig och har varit i tiotusentals år. Dvs man äter all frukt på en gång. Här har dock den vuxne ingripit och sett till att vi tänkt och börjat planera vår framtid.

Dopamin & Motivation

Anna fortsätter, i framloben har vi Siri, det senast utvecklade. Den jobbar med tänkande. Framloben är inte fullt utvecklad förrän 25-års åldern! De yngre än 25 har ju dock fortfarande en framlob, och endast genom att träna på att tänka utvecklas den. Man börjar idag ifrågasätta om hjärnan är färdig vid 25.

Tonåringar (och barn) idag har ju all information i handen. De tvingas inte längre utveckla den vuxna delen på samma sätt då allt finns serverat i telefonen och det inte länge finns krav på att tänka.

Varför göra något som är jobbigt. Att ta med telefonen på toaletten – då slipper man reflektera. En konflikt behöver inte hanteras eller funderas över – man behöver bara blocka dem!

Tänkandet nedprioriteras idag eftersom all info finns i närmaste mobil. Mellan vilka år var t ex Juholt statsminister? Tonåringen i hjärnan vill såklart Googla det, vilket leder till mindre stimulans av den vuxna hjärnan. Detta påverkar ditt välbefinnande.

Men när vi tänker, varför tänker vi på det ena men inte det andra? Svaret är att vi tänker på det som ger mest dopamin. Det som är belönande.

Dopamin utsöndras vid FÖRVÄNTAN av belöning. Inte vid belöning. Förutsatt att inte belöningen är oväntad. Förväntan av belöning behöver dock följas upp av leverans, annars så förlorar vi att just förväntan av den belöningen ger dopiaminkick.

Dopamin & beroende

Detta är en av drivfaktorerna bakom det mobilberoende som allt fler drabbas av. Bara att plocka upp mobilen ger en dopaminkick på grund av förväntan av vad som kommer att finnas i form av likes och kommentarer. Dessvärre så sjunker dopaminnivåerna lägre än de var innan och behovet av en ny kick är nu starkare eftersom vi ligger lägre ner än vi gjorde ifrån början. Successivt som krävs det starkare stimuli för att ge samma kick och tillslut så hamnar vi i dopaminträsket.

x-axel: Dopamin, välbefinnande, nivån av det mest fantastiska hjärnan vill ha!
y-axel: Tid

I den här situationen så är det ”tonåringen” som driver vårt beteende. Ett beteende som handlar om direkt tillfredsställelse, här och nu. Vem ska rädda denna ”tonåring” ur träsket? Den vuxna delen av hjärnan. Med ett längre perspektiv på livet. Tillsammans kan ”tonåringen” och ”den vuxna” ta sig ur träsket. Det gäller att skapa ett samarbete mellan den vuxna delen och tonåringen för att ta sig ur.

Vi måste utgå ifrån hjärnan. Nuförtiden kan vi välja hur vi vill göra.

Vad som gör skillnad

Under livets gång så sker en rad händelser som ger påslag av en massa substanser. Dopamin, oxykontin, kortisol osv. Hur dessa händelser känns i stunden påverkas av den emotionella hjärnan. Detta gör dock att ingen tanke på framtiden inverkar på händelsen.

Men – att tänka tillbaka på händelser som skett tidigare ger oss ett långsiktigt välbefinnande. Så att göra saker utifrån den tänkande hjärnan, t ex springa 2 dagar i veckan oavsett väder, istället för att låta ”tonåringen” ta över med sitt ”orkar inte”, ”känner inte för det” bäddar för välbefinnande.

Gör saker som du mår bra av att tänka tillbaks på att du gjorde! Det vill säga – gör saker som du för stunden inte känner för att göra. Detta stärker den vuxna hjärnan vilket gynnar vårt välmående.

Anna sammanfattar det hela med en enda mening:

Gör ditt framtida jag stolt!!

One Reply to “Hjärnan, motivationen & vad som gör skillnad

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *