Meny

Varför är vi rädda för att tala inför andra människor och vad kan vi göra åt det?

Vad vi är rädda för kan bara du eller jag själv svara på. Rädsla är subjektivt.

Handlar det om andra människor? Om ja, vad kan vi göra för att motverka denna rädsla? Hur kan jag göra som del av en publik eller som föreläsare?

Varför är vi rädda för att tala inför andra människor och vad kan vi göra åt det?

En omtalad undersökning från år 1977 visar att det på den tiden fanns fler människor som var rädda för att tala inför en grupp av andra, än antalet människor som var rädda för att dö.

Om man ska hårdra det hela - på den tiden tänkte vi att vi hellre placerar oss i en kista under jorden, än ställer oss framför en grupp av människor, och delar med oss av vårt mest fantastiska jag.

Vi vet inte hur statistiken ser ut idag jämfört med år 1977, men vi har förstått att rädslan kvarstår hos många vuxna, oavsett yrke. Vad det är som gör att vi ibland föredrar att bli förtvinade lik framför hyllade orerande masterminds? Och vad kan vi göra åt det som del av en publik eller som föreläsare?

En del personer vi pratat med säger att rädslan handlar om känslan av att varje sekund av uppmärksamhet från en publik vägs på en guldvåg. Man är helt enkelt orolig för att misslyckas på ett eller annat sätt. En del finner vällust i detta, många är obrydda, andra blir så nervösa att kroppen blir fysiskt svår att hantera.

Publiken - Fräckt obehaglig eller mångfasetterat enastående?

Är det uppmärksamheten från publiken och andra åskådare som gör oss rädda? Nu tänker vi bortom social fobi, ångest eller dylikt. Då ligger det förmodligen andra faktorer bakom denna rädsla och det ska man visa respekt för.

Har vi mer eller mindre oavsiktligt målat upp en bild av publiken som en rebellisk flock utan hämningar? Publiken, ergo dig och mig. Din mamma, din son, och din kollega. Är det vi vuxna människor som skapar detta obehag när vi ger någon annan vår uppmärksamhet?

Vad är worst case scenario?

Vad som helst kan hända när du talar inför andra människor - allt från positiva till negativa händelser. Faktum är dock att de flesta av oss som har denna rädsla tyvärr har en förmåga att hänga upp oss över det negativa, kanske händelser som vi upplevt tidigare och inte lyckats handskas med, till sådant som inte ens har hänt.

Where is the love?

Publiken består ju av dig och mig. Din mamma, din son, och din kollega som du tycker så mycket om. Beter vi oss verkligen illa mot varandra på tu man hand? Beter vi oss så illa som vi tror när vi befinner oss bland andra i en publik? Ja, det kommer alltid finnas någon som är en dålig lyssnare. Och ja, det kommer kanske finnas någon du finner respektlös.

Beroende på situationen är en del av publiken på plats frivilligt - en del kanske ofrivilligt och agerar utefter. Är det inte det som egentligen är spännande och borde trigga oss?

Fräckt obehaglig eller mångfasetterat enastående? Vi som publik kommer nog alltid vara både och - och det borde vi också! Faktum är att vi som åskådare i en publik alltid kommer att orsaka nervositet. Oavsett om vi gör det oavsiktligt eller inte.

Ska vi bara vara åskådare i en publik?

Nej. Åskådarna i publiken är ju en del av något större än så. Publiken ska väl inte bara vara passiva nickedockor framför den som står på scenen? Vi i publiken är ju där för att lära oss något, skapa diskussioner eller bidra till att lösa problem och att vi alla ska lära oss något. Vi har alla äran att få vara delaktiga i något som begeistrar både oss och den som står framför oss.

Så, varför är vi rädda för att tala inför andra människor?

Om det är människan vi är rädd för - vad kan vi göra åt det? Vad kan vi göra i vår roll som publik? Och vad kan vi göra i vår roll som föreläsaren?

 

Anna Visuri

info@ackebrink.se

Kommentera gärna!

Vi modererar kommentarsfältet på vardagar mellan 09:00 - 16:00.

Se vår policy för sociala medier